Vickevickevire

Min Tegnérgatan låg nära en skola i en stadsdel som heter Luthagen i Uppsala. Du vet Jonas Tenthe (var ska h:et vara? Jag lär mig aldrig), han som styr DNlitteraturen, han skrev en konstig krönika om hiphop från Luthagen. Luthagen är väldigt fint, med många trevåningshus från 1920talet och många pensionärer och många intressanta unga människor som vill kasta träskor på sina flickvänner när de är fulla och arbeta med bistånd i Latinarmerika. I mitt hus bodde det en dam som körde bil fast hon var nittio och en familj där sonen var mystisk.

Jag har ätit tonfisk och nekat konsthögskolefylla. Allt det är bra, men jag känner mig matt.

Vi har heller inte pratat om porrpolisen. Det måste vi göra. Och att vi skulle vara trötta på dokusåpor, det behöver modifieras. Jag tror att vi har börjat inse att det som säger sig vara sant inte alltid är det och att det som säger sig vara intressant och trovärdigt inte heller alltid är det. Jag tänker att mitt manus handlar ganska mycket om det, om man nu ska säga att det handlar om något. Jag har tänkt mycket kring vad som kommer att hända med dem som vittnar, nu när allt är så upp och ned och inte som det var förr vad gäller privat och offentligt.

Det är också det här med Nadal och Federer. Är du det minsta intresserad av det? Hoppas.