oslagbart i kroppen

nej alltså jag tänker att det här med att vara ung har jättemycket med sinnet att göra. jag var t.ex. inte vidare ung av mig för säg fem år sedan. man upptäcker storheten i någonting och är inte cynisk eller kritisk. eller okej, så här skrev jag en natt på skunk:

"eller jag vill ju skriva om det här: cykla på natten, vinden i håret, lyckan i bröstet, passionen som man inte har en aning om men älskar att tänka på, allt man kan vifta bort och allt man aldrig kan vifta bort, sommarnätterna som aldrig tar slut eller såklart tar slut men inte just nu, stan och alla ljuden, alkoholen fast jag hade tänkt hoppa över att nämna den, solen på morgonen, folk som man inte klarar sig utan och folk som inte försvinner och tanken på att det inte behöver vara på andra sätt än så här fast man vet att det kommer krascha någon gång så är det så förbannat fint så länge det varar och det är ju mycket mer än så här men jag förmår inte bättre och jag behöver inte bättre för det är så oslagbart i kroppen just nu."

eftersom jag inte är så euforisk i stunden (mer trött och fnittrig) så kan jag ju förhålla mig lite hur som helst till det där men tydligen gillar man ord som LYCKAN I BRÖSTET och KROPPEN och att dra till med olika klyschor. för att man kanske UPPLEVER dem mer än vanligt? nu försökte jag komma på skillnaden mellan att vara ung och att vara full men jag kommer inte riktigt på den.

berätta om vuxen-hang up!

snart vill jag hålla på med pjäsen. och jag gillar skanderandet. vi kan göra massor av mer saker med tristan känns det som.

jag undrar nog också tio av tio hur det ligger till. eller en åtta i alla fall. men jag är glad tills vidare. och du är här igen! DET är tio.

(jag visste förresten om fredrik forsberg-avkomman redan. skvallret du vet.)