Bekännelse

När jag träffar Mara måste jag alltid samla mig en eller två sekunder innan jag kan säga något vettigt. (Är det så för dig också?) De senaste gångerna jag har träffat henne har jag dock inte hunnit detta utan dirket hört min mun kommentera hennes utseende! Förra gången var det "åh vilken snygg klänning du har". "Tack" sa hon "jag har ansträngt mig". Och sedan hade hon bytt om. Idag var det "åh du har klippt av dig allt hår". "Nej det har jag inte det är jättemycket kvar." Visst är det bissart. Saker jag inte sade idag men som jag hade på tungan var: "Men gud vilken häftig ljusgrön liten jacka." Och. "Åh har du köpt nya glasögon." Så ... skönt att ha lättat hjärtat.

Jag har saknat dig så mycket idag. Jag har umgåtts med folket. Och jag har jagat efter en bok. Och jag har nästan fått ett jobb. Och jag har varit med pappa och Emil. Och träffat Lia på bibblan. Och hon från Biskops Arnö klassen som var på finska grejen vill fika med mig.

Skit i poesi på nätet. Vad fan ska man ha poesi till?

Jo just det. Förlåt jag glömde. Som Emil sa: "Nu har till och med ungarna börjat klaga på hur tråkigt det är på nätet. Va fan. Gör något annat på nätet då."