Två saker

Så har man varit i Göteborg (var det första jag skulle säga och eftersom jag inte varit här på internet några dagar skriver jag det först nu). Efter att strikt ha vistats i OEI-poesin där texten och maskinen och leken är det som gör litteraturen var det fint att höra andra författare, andra slags författare, tala om sina verk som om de vore från erfarenheten, och att de hade tematik och om andra författares väg till författarskapet. Det var fint att det fanns. Jag hade glömt bort det. "Det folkliga författarskapet", skulle man kunna kalla det så? Trevligt var det i alla fall.

Den andra saken jag skulle säga var den att i kyrkan i går, när gudbarnet döptes, så läste jag en dikt. Och jag är väl författare nu måste man väl säga. Men ingen förutom mina närmsta vänner vet ju det. Det var en fin dikt. Men jag var nervös, full, känslosam och ångestfull och jag läste väldigt konstigt. Men många kom fram efteråt och sa att den var bra. Men de vet ju inte att jag skriver. Det kändes konstigt.

Sak tre är att jag kommer i veckan igen. Och att jag ser fram emot det oerhört mycket. Så mycket så att jag tänker på det lite varje timme.

Sak fyra är att du har fått en härmapa: jag har blåmärken på prekära ställen, ett stukat finger och ett jack i ögonlocket efer en sabel på dansgolvet från festen i lördags. Det härmiga i att du är den som rockar loss och jag är den som inte slår mig.