Människor tycker om att prata om sina jobb. Alla gör det. Man vill festa åt sitt kunnande. P jämförde det med de som gjort lumpen, att när de väl kommit igång så kan de inte sluta och har man inte gjort lumpen själv så är det kört. Det måste vara så, för det är det som gör att man blir bra på det man gör. Men det måste inte vara så att man måste gotta sig åt sitt kunnande precis hela tiden. Om vi pratade som vi gör när vi är själva du och jag, när till exempel Fisen var med, så skulle han vara övertäckt med mossa och eller död av ilska innan vi ens kommit till essensen. Jag ville bara säga det. Det är en tes om media jag håller på och tänker på. Den går ut på att: media överskattar sin egen betydelse. Man bryr sig inte så mycket om media som media tror. Man kanske borde försöka veta allt om mediastrategier och oppinionsbildning. (Alltså inte granska den tredje makten utan hänga i Bryssel och de lobbyverksammas kontor.)

Idag hejar jag på Gunnar och Jörgen och Sara i Augustpriset. Du, varför står det i DN att man ska uttalta det som Åågustpriset? Är det någon som tyckte det var roligt i natt eller? Det är ju ingen som säger Åå inte på nyheterna, inte bland vänner och bekanta.