näst bäst och nästan alla andra är döda

jag är gärna ett offer för ett större sammanhang. jag vill gärna reduceras till samhällsstruktur eller statistiskt råmaterial. på 90-talet hällde jag blåbärssoppa över min granne och fick en man att bryta ihop, grät själv och sprang genom ett fält med råg i månljuset.
jag är gärna ett offer för kollektiva förseningar. jag vill reduceras till en maskin eller någon typ av mjukvara. på 90-talet upptäckte jag att det läckte olja ur min kran, jag blev rik och min granne också. sprang sedan över europa i jakt på tältplats och längtan.


Just det. Jag ville fira med en dikt av Nathalie Quintaine:
Varför kan bananen, som redan är böjd, inte böjas ytterligare utan att brytas av?
Varför har bananen trådar vars början och slut är omöjliga att urskilja?
Varför är bananens kött strävt och mjukt och ofta mjöligt?
Varför finns det en svart ryggrad i bananens mitt?
Varför är det ibland så svårt att bryta av änden på en banan innan man skalar den?
Varför delar sig bananens skal i tre eller fyra band när man skalar den?
Varför erbjudjuder bananen en starkt begränsad palett av gultoner - medan smöret, till exempel, går från vitt till solgult?
Varför presenterar sig inte bananen i på förhand uppskurna skivor?
Varför är bananen aldrig saftig, inte ens när den är mycket mogen, och varför finns det inte desto mindre bananjuice?
Varför föregår bananens doft bananen på ett så kraftfullt sätt?
Varför kan inte bananen sprida någon annan doft än sin egen?
Varför kan jag inte känna bananens smak genom dess doft?
Varför har bananen nått sin definitiva storklek när den plockas?
Varför flyter inte bananen när den sänks ned i vattnet?
Varför kan en banan bara tillhöra en enda ordning åt gången?

Det var halva dikten ungefär. Orkar inte skriva mer.