Brilljantistiken

Jag har nog alltid tänkt att det är ng som är böset. Jag har aldrig tänkt på den där vi-mot-dom prylen. Ng är som en tipstidning, där man kan läsa om ditt och datt som händer i månaden. Gud jag kanske gör dem helt opolitiska nu, eller jag glömmer bort den politiska problematiken, men när jag började läsa ng tyckte jag att det var det roligaste som hänt och nu tycker jag inte det längre, för det är inte så många roliga skämt längre, men vet jag inte var jag ska gå och äta så läser jag restaurangguiden och jag läser skivrecenionerna och filmrecensionerna för jag gillar Johanna Koljonen och Kornel mycket, och film och musik.

Men överlag tycker jag nog att det är bäst om man är en briljant stilist som vet mest av alla om det man skriver om. (ha ha, men det fattar du va)

Ng top fyra:

1. När de hade bilder från en klubb i Stockholm där folk hade vänt byxorna ut och in och sedan vikt upp dem. Det här var helt i början av turn-up-eran.

2. När Emil skrev sin första recension där, Jaheim "Ghetto love", och den var stor och med bild.

3. Thomas Brolin artikeln, den är inte bra, men jag tänkte mycket på den och funderade i klassisk sharkstil "jag förstår ingenting av det här"

4. Releasefesten för juninumret 2004 på Djurgården med rykande grillar och ohämmat mycket drinkar och bubbel.

Jag är en ng, fattar jag nu. Men men, jag ser fram emot din artikel.