Tusen tacos

Kanske är det en kliché att tala om tecken.
Eller, ville du inte prata om tecken, eller om klichéer. Förlåt i så fall. Förlåt att jag rörde vid något som, ja som, som förödmjukade dig.
Vanligtvis ligger kunden på golvet på ett tunt underlag och terapeuten sitter eller är på knäna bredvid henne. Jag är inte förödmjukad. Men kanske ville du inte prata om kunder. Många reagerar så. Med att prata om annat än kunden.
Jag korrigerar kunden och även om det fortfarande är kunden det gäller kallar jag denna, jag kallar denna enhet, denna enhet katatonisk. Ett paket på golvet. Ja, ja, låt oss kalla det paket.
Och så kommer vi ihåg paketet, den katatoniska kunden som går igenom alla rum med bleka ögon, och man tänker, man kan inte låta bli att tänka: är det för att de fötts i Hollywood. Nej, inte så, utan: är det för att han ständigt arbetar. Kunden, alltså. Den katatoniska kunden med sina noggranna lockar.
Ja, han har även ett himmelskt leende.
Svarta dagar och röda dagar arbetar kunden idogt. Är det en kliché att tala om tecken?
Och ljuvlig slät hy över sina hårda kindben.
Svarta morgnar och röda nätter, det är mycket tröttsamt att prata om tiden i termer av färg och förstås är det en kliché att tala om tecken. Är det vanligt att först betala, sedan gå hem med varan, sedan längta tillbaka till ögonblicket då den köptes? Jag menar, som kronologi.
Kunden lär sig om rättvisa av sina bröder. Långa fingrar räknar pengarna på bordet. Femtiotusen till dig och sjutusenfemhundra till oss. Tusen tacos viskar kunden och lägger femtiotusen i fickan.
Utomhus räknar kunden pengarna. Femhundra. Bara femhundra till mig. Etttusen tacos så muchos viskar han. I alla fall en nolla mindre.
Hundratusen smörgåsar viskar bröderna till frukost, hundratusen skolböcker i ryggsäcken och så blir man vuxen. Man tar rödlök och majs och gräddfil och så har man en middag. Tusen middagar viskar pappan från spisen.
Inomhus räknar kunden pengarna. Tvåhundra bara. Men sjutusenfemhundra till dem. Och fjärilarna i magen på bröderna när de vaknar och somnar och vaknar igen och faller framlänges över köksbordet.
Nu seglar de genom städerna. Sjuhundrafemtiotusen på fickan. Kan man tala om tecken här? Inga bin längs med ryggraderna. Seglar på nyinköpta motorcyklar genom städerna och strör ekonomin omkring sig.
Med långa fingrar plockar bröderna motorn ur cykeln och pengarna ur fickan och kroppen ur själen och honungen ur bina som inte surrar längs ryggen och hundrafemtiotusen, ropar de, trehundratusen! Varpå de snart är framme.
Kunden ligger på magen i sängen i barndomshemmet. Fortfarande femhundra i fickan. Medan sleven går mellan salsasås och små flisor av ost och pappan plockar sjuttio eller är det åttio bröder ur ugnen. När man talar om tecken viskar man: långa blanka fingrar ner mot fickans lilla slut.
Skulle man säga att det var tillräckligt mycket ost på tusen tacos. Tillräckligt för att hålla någon vid liv.
Skulle man säga att man stannar när man fått nog då man är framme. Eller nästan framme. Kan tusen bröder leva på ost. Det vill säga hålla sig vid liv och fortsätta fram genom vattnet. Eller var det på vattnet.
Nej genom staden. Förlåt. Städerna. De stora. De fick sina tusen tacos, köpte motorcyklar och for sedan genom storstadslandskapen. Och även fast kunden vet att de tog hans pengar saknar han sina stora bröder till femhundramiljonertusen.
Genom staden. Förlåt. Fick sina tiotusen frukostar och vaknade, förstås, men kunden bara ligger där. Med ansiktet i trettio kuddar och händerna rakt ner i de långa, blanka fickorna.
Ekande av tomhet.
Ja, ekande av en blank och slät tomhet.
Kan man här tala om taxering?
Nej, nej, nej.
Tar tillbaka de tusen tacosen. Ingen taxering här inte.
Tio miljarder spelar ingen roll om man inte har lust. Det kan vem som helst förstå. Ingen taxering. Förlåt.
Utifrån hörs ropen. Men kunden är inuti. Bröderna är inuti. Och pappan vid spisen är garanterat inuti.
Utifrån lämnar en lapp: hej då jag kunde inte säga det rakt ut men jag kommer inte att stanna kvar här längre.
Och inuti sjunker mot köksmattan och den röda natten tar över.
Bröderna somnar med sina tvåhundra armar slingrade om varandra och motorcyklarna kurrar i magen.
Kunden klappar sina fickor över armarna lyser det av tillit.
God natt då alla pengarna.
God natt god natt.