hej jag heter isolde och jag är så jävla vidsynt

som gammal tänker jag mig som någon vars kropp inte spelar särskilt stor roll men som fortfarande vill ta promenader och ha smaksinnet i behåll. med lite ordning och lite äventyr och en äpplepaj och en bra låt. burke säger att vanans makt är stor och att det är det bästa, mill säger att vanans makt är förkastlig och marx säger att proletäriatet är den enda revolutionära klassen eftersom det bara är dem som inte har något att försvara. jag har skrivit ut de första tio sidorna av den lilla romanen och den är bitvis helt strålande.

en av de största anledningarna till den fasansfulla mängden förseningar på spårvagnslinjerna i göteborg är att förarna "kört fel". och det finns ett hockeylag som heter sharks och där spelar killarna och tjejerna tillsammans.

this is frida hyvönen

Som gammal tänker jag på mig själv som en man sitter i en skinnstol och läser. En sorts tänkande man som också har mjuknat på ålderns höst.
Jag har lärt mig att vanans makt är stor.
Och så har jag förstått att jag varit lite hård i kärlek, att jag borde ha tagit vissa chanser som jag inte tog.
Sen kommer någon liten tant och serverar kaffe, och då blir jag arg.
Jag blir som irriterad på det här söta porslinet, även fast det också är jag.

Inomhus är passionen sa hon

Jag hade tänkt skriva här att vi ska ha en liten världspremiär men så kom jag på att det kanske vore att ta i. Kom till tältet på Järntorget på lördag kvart i fem så kan vi ha en rolig stund ihop.

jag har varit jätteambivalent

En midsommarafton i slutet av nittotalet gick jag en tipspromenad, där festvärdinnan så fiffigt hade gjort frågorna efter de gäster hon bjudit in. Det var surrealistiskt på många sätt. Frågan om mig handlade delvis om Fyrtornet och släpvagnen. Med jämna mellanrum har jag tänkt att jag skulle ta reda på vilka de är, och när jag nu gör research för Sharks nästa projekt stöter jag på dem igen. De hör tydligen ihop med den generation som för tillfället är ungefär 86 år, Sven Järring och någom som heter Johnny Bode. Känner du till dem? Jag tror att de är roliga, att de är två, att den ena var lång och den andra kort, alt. att den ena är smart och den andra släpar efter, eller att den ena är tjock och den andra är lång osv. Har du tänkt på att det är konstigt med Helan och Halvan? Vem som är vem menar jag. Konsekvensen blev att fyrtornet och släpvagnen gick hem, släpvagnen skrek och fyrtornet tröttnade. Värdinnan spydde i rabatten och de andra gästerna satt och surade. Några år senare blev värdinnan marinbiolog och de andra gästerna politiskt aktiva.

men varenda gång man tror sig ha funnit ett användbart medel, visar det sig att det inte tycks ha någon verkan alls på en del hajar

det bästa brevet i sharks historia har landat idag. det är fullt av urklipp om, och bilder på, hajar. den som har gjort det har förstått precis.

till exempel står det "havsdjur på landpermission/landdjur på havspermission" (man kan vända på pappersbiten) och "nyttan av att kunna imitera" som rubriker. och mitt i texterna kan man hitta saker som "och i slutet av havens näringskedjor finner man de stora rovfiskarna, som inte har några andra fiender än människan" eller "här finns både glupska och farliga rovdjur och helt igenom ofarliga jättar, som gärna tar sig ett solbad vid vattenytan och lever på små planktonarter".

överraskning och hemlighet står högt på sharks lista och vi är därför mycket glada och nyfikna nu.

Årsbästa

Den lilla romanen är till skilland mot den stora ungefär 120 sidor lång och innehåller inget av levnadstecknin eller existentialism. Den har kvalité. Med kvalité menat sådant som är tillräckligt enkelt för att kunna uppfattas som bra, men som är ändå enklare så att alla kan förstå det. Den lilla romanen försöker inte skrämmas eller säga sanningar. Den försöker handla om något.

Jag skapar en buzz nu.

Ska vi satsa på det där vi bestämde förut med journalisterna, den där pjäsen eller något helt nytt, eller ska vi satsa på ett utdrag ur det vi håller på med nu?

Årsbästalistor var det ja: Niclas Nilsson "Patriarkat", Hanna Hallgren i allra största allmänhet, Ida Jessen tydligen och "Ida" av Gertrude Stein. (Hur går det med "Slut" förresten?) Fibes oh Fibes "Get up", NASs "Black Republican" och allt som hände i början av året och som ingen minns längre. Jo, nu minns jag en sak: Morrissey! Ha ha. Och den där låten som vi alla grät till en sen kväll efter att vi lekt "varför är näsan så lång på isbjörnen" leken.

Fast mest är du min årsbästa!