sharks

Tjos och Jos satt och höll på med en grej. Hon sa: vad är passionen? Han sa: Det handlar om ett barn. Folket sa: Tacka fan för det när ölen kostar nittifem spänn! Konsekvensen blev att den gamla apan inte kunde sova på flera timmar.

söndag, december 31, 2006

tv-serie

Sharks har gjort en tv-serie som heter just Shark. Vi är mycket stolta över att ha tänkt ut rosa och turkos och en man med kostym och solbrillor, och även glada över att Spike Lee och James Woods så gärna ville jobba med oss. Heja feminismen!

måndag, december 25, 2006

julen

sharks har skrivit årets juldikt om begäret på otidskrift.

och det blir inga årsbästa-listor för mig. men det regnar inte heller.

onsdag, december 20, 2006

Det som jag gillar idag är att postkolonialismen är ett ord som verkar innehålla mer än vad man först tror. Och som verkar innehålla något som man kan förstå. Och som verkar innehålla något. Det känns som när jag upptäckte qeer. Konstigt hur fort saker och ting görs allmänna. Queer känns så otroligt välbekant. Vet alla om "bryggan som inte går att överbrygga"? Se "Cool hand Luke". Jag ger några julklappstips nu. Sven Erik Liedman "Stenarna i själen", Joan Didion "The year of magical thinking" (det är faktiskt en av årets bästa böcker, även fast alla andra också tycker det). Det gick inte så bra. Jag började sudda bort allt jag skrivit. Det betyder att jag inte läst så mycket i år. Och så började jag tänka att du då kommer att skriva "här är årets skivor" och det vill jag ju inte vara med om. Så, du behöver inte tänka på eller köpa mina boktips.
Förutom postkolonidagen är det idag även "lilla jobbdagen": skicka faktura, skicka tre tidningar, läsa tre manus. Förutom lilla jobbdagen och postkolonidagen är det också handla julklappardagen. Konstigt nog ser jag otroligt mycket fram emot det.

måndag, december 04, 2006

metaforen hela tiden

idag har jag blivit mycket glad över att det finns förklaringar till så mycket, och samband. satt på bibblan och var alldeles uppe i varv över att metaforen trädet bidrog till att forma de rasistiska argumenten i slutet av 1800-talet (det darwinistiska "trädet" ersatte metaforen om trappan - ett framåtskridande som var determinerat men som också gällde alla människor/samhällen i lika hög grad - och ett träd börjar med en gemensam rot men spretar sedan mer och mer: man kunde alltså påstå att raserna blev mer och mer olika varandra och att vissa raser växte högre än andra och att detta var naturens önskan). metaforen alltså.

sedan har jag varit ganska uppe i varv över sharksplaner och skrivandet och det konkreta som är: skriva ut, klippa, skriva adress, sätta frimärken.
och över min nya delkurs som är postkolonial teori och där läraren får säga "men det är DJÄVLIGT många som dör" (om aids). eller jag menar att politiken blev synlig plötsligt. jag menar att vi får börja läsa sådana jag vill läsa nu.

så jag går ifrån lektionen fort för att ingen ska hinna slänga sig över mig och berätta hur ORIMLIGT mycket vi ska läsa och hur DYRT det kommer bli (jag undrar vilka som hoppar av snart).

sen är min fråga: hur mycket får man använda sig av ordet "flickan" i text?

ps. tråkigt ååågustpris den här gången. per nilsson var ju visserligen en av mina bästa när jag var ung på munkebäcksbiblioteket, men det var ju länge sen. är han bra än? och alakoski. jag kan inte låta bli att tänka att det var präktigt. men jag har ju inte läst den.

Människor tycker om att prata om sina jobb. Alla gör det. Man vill festa åt sitt kunnande. P jämförde det med de som gjort lumpen, att när de väl kommit igång så kan de inte sluta och har man inte gjort lumpen själv så är det kört. Det måste vara så, för det är det som gör att man blir bra på det man gör. Men det måste inte vara så att man måste gotta sig åt sitt kunnande precis hela tiden. Om vi pratade som vi gör när vi är själva du och jag, när till exempel Fisen var med, så skulle han vara övertäckt med mossa och eller död av ilska innan vi ens kommit till essensen. Jag ville bara säga det. Det är en tes om media jag håller på och tänker på. Den går ut på att: media överskattar sin egen betydelse. Man bryr sig inte så mycket om media som media tror. Man kanske borde försöka veta allt om mediastrategier och oppinionsbildning. (Alltså inte granska den tredje makten utan hänga i Bryssel och de lobbyverksammas kontor.)

Idag hejar jag på Gunnar och Jörgen och Sara i Augustpriset. Du, varför står det i DN att man ska uttalta det som Åågustpriset? Är det någon som tyckte det var roligt i natt eller? Det är ju ingen som säger Åå inte på nyheterna, inte bland vänner och bekanta.